När jag senast tog fram och tittade på filmen med Arjuna Ardaghs intervju med Bhagavan från Oneness University skänkte jag en varm tanke till Maharishi Mahesh Yogi, den mästare som jag mötte vuxenlivet tillsammans med och som infiltrerat min världsbild mer än någon annan gjort. Jag var sjutton år när jag lärde mig hans TM - metod, tjugo år när jag kunde lära ut den till andra och närmare fyrtio när jag började intressera mig för andra kunskapsgrenar parallellt med mitt dagliga mediterande. Det var många videoband med Maharishi och hans team som jag hann beskåda under denna långa period och min varma tanke till Maharishi handlade om att jag kände glädje över att den Vediska kunskap han serverat fortfarande står sig. Jag tillhör nämligen dem som känner tillit till att Oneness University är en välbehövd fortsättning på den vediska infiltrationen.

Maharishi försökte hitta ett språk som välkomnade människor från jordens alla religioner att lära sig transcendera med hjälp av TM-meditation. Den frihet som kännetecknar Oneness University går ännu längre. Jag minns när en av ledarna avsattes för att han fått människor att tro att han hade facit på hur spridandet av Oneness skulle gå till. Det skulle inte finnas några riktlinjer som alla måste följa nitiskt, bara rekommendationer för vägar till snabb utveckling.

Maharishi började tidigt prata om sju medvetandetillstånd. Bhagavan har visat tendenser till förenklad pedagogik och tyvärr också fått skörda konsekvenser av missförstånd bland anhängarna. Människor har trott sig vara upplysta, när de i själva verket bara haft peakupplevelser av upplysta tillstånd. Jag minns många videoband där Maharishi avfärdade lärjungar ganska bryskt när de fått uppblåsta egon efter glimtar av högre medvetandetillstånd som kommit till dem. Vi fick lära oss att upplysning är ett medvetandetillstånd där identifikationen och upplevelsen av det högre självet inte för ett ögonblick går förlorad, inte ens under nattens sömn. Man vet alltid vem man är.

Jag har intervjuat massor av andliga lärare som jag av olika anledningar trott vara upplysta. Ofta har jag frågat dem om de är vakna när de sover och oftast har svaret blivit nej. De blev alltså inte godkända som upplysta efter Maharishis mall, då vakenheten aldrig går förlorad även om kroppen vilar och sover. Någon förklarade detta med att livet mitt ibland ett stressat kollektiv inte kan erbjuda denna hundraprocentiga medvetenhet om Självet. Bhagavan har tillfört en ny måttstock som handlar om att aktiviteten i den främre delen av hjärnan ökar medan sidlobernas aktivitet minskar. Det är vanan att tänka i termer av separation som till sist upphör. De upplysta lärarna på Oneness University behöver bara tänka på en person, så vet de hur det står till med den personens hjärna och om han eller hon är upplyst eller inte. Så beskrev i alla fall Arjuna det på filmen. Bhagavan sa att även den fortsatta utvecklingen av Gudsmedvetande och Enhetsmedvetande sätter sina spår i hjärnan. Maharishi brukade säga att det är perceptionen som förfinas, så att vi kan uppleva gudomliga nivåer och till sist se att allting vibrerar av samma enhet. Kvantfysiken har sina ord för det.

Nu kan man ju fråga sig varför jag tänker på sådana här saker en solig julidag, då blåbären är mogna. Antingen är jag ett blåbär eller också har jag insett att blåbären och jag är samma sak.

Varför ska jag då göra mig besväret att huka bland blåbärssnår och myror för att få hem blåbär till min morgongröt? Vi är ju redan ett, blåbären och jag!

Men eftersom alla inte förstått att de ska nöja sig med att de är blåbär och i stället försöka höja sig från mängden och skrika ut att de är upplysta, när de inte är det, fick jag tydligen lust att skriva om det här. Och egentligen var det ju en tacksamhet till Maharishi jag ville förmedla. När jag tittade på alla dessa videoband fattade jag nog inte hälften av vad han sa. Jag tror inte att grundaren av Vedic Art fattade så mycket heller, men tack vare att det fanns en hängiven beredvillighet i hans hjärta att leva för att förmedla ljuset, rymden och enheten så föll de rätta orden ut ur hans mun av sig själva. Måleriet skulle gå före och visa på utvecklingen. De senaste åren har TM-aktiviteterna i Sverige legat i sin linda på de flesta håll, men inte där Vedic Art drar fram. Maharishi lever och jag ska plocka lite blåbär!

Nästa vecka är jag i hjortronland och bloggar förmodligen inte.