Idag har jag lust att ägna mig åt Bashar. Kanske har han svaret på min fråga. Jag satt på satsang ("möte i sanning") i fredags och kom fram till att jag inte kunde klämma fram med min fråga där för den passade inte in. Man skulle bara snällt ställa allt tänkande åt sidan och möta Sanningen med stort S och vem har några frågor då? Jag fick faktiskt anstränga mig för att få fatt i frågan för det blev en kompakt stillhet i rummet och i början av satsangen njöt jag mycket av den. Plötsligt undrade jag: Vad gör jag här? Jag mår ju så bra ändå! Sedan blev jag uttråkad och min sambo somnade. Hade mitt ego fått uppmärksamhet hade jag förmodligen blivit lika förtjust som de kvinnor som fick det. En av tre män fick också guidning direkt.

Satsangen fortsatte lördag och söndag eftermiddag utan mig. Jag funderade mycket på varför jag inte lockades till mera stillhet. Det är inte riktigt likt mig. Jag brukar gilla att ha högre medvetandetillstånd på dagordningen och jag hade inte något emot Stuart Schwartz som ledde det hela. Han var som en snäll farbror, men ögonen hade ett sånt djup att det nästan såg mörkt ut runt dem. Kanske var det så att min sanning just då var mer åt att gå i skogen och plocka svamp, baka äppelkaka och bara leva på? Hugg ved och bär vatten! Jag påminner mig ofta om att livet består av en massa grundläggande saker och att man får vara glad om man kan dricka ett glas vatten med full medvetenhet och närvaro.

Håll med mig om att det låter enkelt! Man bara vilar medvetet ihop med vad som än pågår.

Jag gillar det här med vila. "Restful alertness" kallade Maharishi det för. Man är liksom mitt i någon slags nyfikenhet på vad som komma skall. Vad vill livet göra med mig nu? Men man springer inte ut mitt i tumultet. Man vilar. Skönt.

Så här kommer då äntligen frågan: Om jag överlämnar sig totalt till livet, vad behöver jag då ha min fria vilja till och alla New Age-instruktioner om att gå in i precis den vibration som man på djupet vill ha och secret hit och secret dit? Hoppsan! Slut på vilan! Här ska jagas vibrationer! Hur får jag ihop det här?

Maharishi hade förstås ett svar som jag kan godta: Sanningen är olika i olika medvetandetillstånd. Jag har ännu inte kvalificerat mig för vila. I mitt tillstånd - det hopplöst ofullkomliga tillståndet - måste jag hålla utkik på vad som egentligen försiggår och byta fokus när jag ramlat in i vibrationer som jag inte vill ha. Kan det vara så? Jag ska översätta en del av en häftig dialog som en person haft med Bashar, han som serverar visdom från framtiden.

Kanske trillar polletten ned.

Personen tyckte att han inte upplevt bevis på att han verkligen kunde leva i ett tillstånd av överflöd och Bashar svarade: Tillåt mig nu att helt enkelt säga att den idé som du kallar bevis på detta sätt helt enkelt är vad du är villig att tro om dig själv. Därför, om du helt enkelt tror, om du helt enkelt vet - som även på ett sätt är lättare än att tro - vet helt enkelt att du har varje idé i din verklighet som exakt behöver vara där för att tillåta dig att upptäcka den perfekta och perfekt timade utvecklingen av ditt liv så som du har valt att leva det. Då kommer du att tillåta dig att leva igenom alla idéer som du nu håller tillbaka. Kosta sedan på dig möjligheten att se att när du tar det som en självklarhet att du alltid fungerar perfekt kommer ditt liv reflektera det rent fysiskt.

(Now, allow me to say simply that the idea you call proof, in that way, will always

simply be what you are willing to believe about yourself. Therefore, if you simply believe, if

you simply know - which is even, in a sense, easier than believing - simply know that you

have every idea in your reality that exactly needs to be there to allow you to recognize the perfect and perfectly timed unfoldment of your life as you have chosen to live it. Then you will allow yourself to live through all the ideas you are now holding back. And then afford yourself the opportunity to see that when you take it for granted that you are always functioning perfectly, that your life physically will reflect it.)