Det känns som ett forskningsuppdrag, det här med att hitta balansen mellan att överlämna sig och använda sin fria vilja. I måndags hade vi deekshakväll i byn, vilket äger rum var fjortonde dag och är en härlig möjlighet att känna hur stillheten tar över rodret. Pigg blir man också, ibland för pigg. Vi brukar börja med att dela med oss av vad som hänt på djupet i våra liv och i måndags hade deekshagivaren Anders A väldigt goda nyheter. Deeksha har kommit till svenska kyrkan genom att några präster åkte till Oneness University tillsammans med Marie Ryd, som varit aktiv i kyrksammanhang sen hon blev deekshagivare. Den 4 november blir det Oneness-mässa i Engelbrektskyrkan i Stockholm, inte illa! Prästerna hade skrivit ner sina erfarenheter och de hade fördjupat sin kontakt med Gud och upplevde det mycket positivt.

Anders berättade också om en bok han lyssnat till skriven av Colin Tippings. Den hette The Power of Radical Forgiveness. Jag uppfattade att huvudtemat förutom vikten av förlåtelse var att vi lever livet på två olika plan samtidigt. I hjärtat finns bara plats för förlåtelse och allt vi upplever, hur hemskt det än är, behöver förlåtas till hundra procent. Samtidigt lever vi i det yttre (illusionens område) och här tar vi tag i det vi inte gillar och strävar efter att utveckla det åt "rätt" håll. Om en person beter sig dåligt mot mig, kan jag alltså förlåta i hjärtat, men göra allt för att förbättra eller avsluta relationen i det yttre.

Det här stämmer ju bra med Maharishis ord om att kunskap är olika i olika medvetandetillstånd ."Take it as it comes" eller "Let it be", som Beatles citerade handlar om den inre processen. Långt komna själar (på djupet är vi alla lika långt komna) vänder sig till en person och säger en sak och när samma fråga ställs av en annan person blir svaret helt annorlunda. Om Osho sades det att han gett uttryck för precis alla ståndpunkter som det går att ha, så det var bara att välja. Några läste sidorna i hans böcker om fri sex och andra om frihet från sex. De sista var nog en minoritet.

I går natt stod det i alla fall klart för mig hur oförlåten jag själv var. Mina självanklagelser ekade i huvudet och det var inte prima liv. Vad kunde jag göra åt saken? På en nivå kunde jag bara be om förmågan att förlåta mig själv helt och fullt, dalta med mina tillkortakommanden som om de vore mina små barn och riktigt omfamna dem. På den yttre nivån kläckte jag en idé. Eftersom jag har många olika intressen och färdigheter blir slutsumman av en dag ofta en besvikelse för mig själv. Jag sår frön i alla riktningar, vattnar lite här och lite där och känner sorg i hjärtat när en del plantor vissnar omkring mig. Något som inte vissnar är dammråttorna, men det är väl också ett uttryck för att jag har svårt att fokusera. Vart tog alla timmar vägen? Det är den stående frågan. Tid är lika fördelat för alla, sägs det, men sådana som jag har svårt att tro det. Prioritera, heter det visst.

Jag bestämde mig för att börja respektera mina timmar mer. Det första jag gjorde var att tillägna varje timme på dygnet en färg. Från färgen kommer naturliga namn som Morgonrodnad, Buddhas kläder, Ringblomman, Rosen, Pionen och Klematisblomman. Under den följande dagen var jag för det mesta medveten om när en timme gick över i en annan och kände mer beslutsamhet kring att varje timme skulle få det bästa av mig. "Oj, nu är det min älsklingsfärg! Vad vill jag ge till den timmen?" Vissa saker som jag länge gått och tänkt på att jag ville fixa blev faktiskt gjorda och för alla som fick minst 20 mejl av mig av samma sort i helgen, så bet jag i det sura äpplet och tog hjälp av en supporttekniker med taxameter. Jag planterade ett träd och en pion också. Det slutade med en väldigt tröttkörd Agneta vid middagsbordet, men jag var nöjd trots kvarvarande dammråttor och tvätthög.

En annan sak som jag kommer att ge tid är en ny metod för självhealing som jag har i mitt USB-minne och tänker lära mig. Det finns drag av EFT i detta, de berömda knackningarna, och bildminnen från det förflutna spelar en central roll. Vi får se om det kommer med i nästa veckas blogg. Har någon en lägenhet till min bostadslösa dotter, förresten? Hon jobbar på Ynglingagatan i Stockholm och slutar ofta sent, så hon kan inte bo varsomhelst.

Agneta.milde@telia.com. Den turkosa timmen har börjat. Vattenblänk.

All, everything that I understand,
I understand only because I love.

-Leo Tolstoy