Hur kul är det att vara styrd av ett ego? Om dessutom de flesta jag möter är styrda av sina egon blir ju det hela en helt meningslös soppa.
Jag har tänkt mycket kring det här och blivit nästan oinspirerad av livet runt omkring mig på grund av funderingarna. Analyze is paralyze! Om jag sitter och gör om resåren på en kjol som gjort sitt - hur kan jag veta att det inte är egot som styr? Egot vill se mig glänsa i den lite ovanliga kjolen, få komplimanger och bli hög av att överdelen som jag fått av en kompis passar perfekt i färg.

När jag sitter där och sprättar tålmodigt - det var minsann flera stycken sömmar som måste väck - sätter jag på TV:n och låter mig underhållas av ensamma mammor som söker kärlek. Hur mycket är det egot som gör att en av dem absolut ska ha ett riktigt lammkött? En av köttbitarna erkänner att han ställde upp i programmet för att få smaka berömmelsens sötma, men att han blivit kär på riktigt. Har hans högre jag tagit över? När man är förälskad lär man ju leva mer i sin djupare potential. Och är jag bara avundsjuk, dvs styrd av egot, för att inga unga snyggingar längre tittar på mig? Jag vet minsann hur det var efter min andra skilsmässa, då jag inte fattade att jag faktiskt fyllt 40 och inte borde koncentrera mig på läckerbitarna längre. Jag kände mig precis som när jag var tjugo och träffade jag gamla klasskamrater blev jag alldeles chockad. Flera av dem såg ju ut som "tanter och farbröder", inte minst blonda Hans som var min största kärlek under lågstadiet.
Serie ur dagens DN fritt memorerat: Den skalliga medelålders mannen står framför badrumsspegeln;
" Dags för Sanningens Minut. Usch! Är jag vacker? Nä. Är jag charmerande? Nä. Är jag ambitiös och begåvad? Nä. Är jag trött, lat och sliten? Ja. Är jag en bra älskare? Nä. Är jag intiativrik och entusiastisk? Nä. Slut på sanningens minut. Vi ses igen nästa år, samma tid, samma plats."

Och mitt i all självrannsakan ska man älska sig själv djupt och innerligt. Men jag är faktiskt ganska påverkad av lärdomar jag fått genom Oneness University. Där var ju ett av uppdragen att vältra sig i sin egen fulhet, dvs inse vidden av egots begränsningar och tappa all lust att identifiera sig med detta längre. Man kan inte förvänta sig att egot ska styras av kärlek, för det är inte egots natur. Egot är en räddhare som utvecklat tusen knep att räkna ut saker på för att skydda sitt eget skinn och går det riktigt illa kan egot räkna ut hur det ska få död på kroppen, som inte känns bekväm att leva i längre av någon anledning.

Men när jag sitter där med min petrolfärgade kjol och knåpar - hur ser hotet ut? Hotet är väl att jag ska känna mina undangömda sår, men om jag knåpar på riktigt flitigt kanske jag slipper det. Får jag sen en kick av att titta mig i spegeln när kjolen och det långa petrolfärgade linnet är på plats kan de där såren glömmas i säkert fem minuter i alla fall. Och sen har jag ju kommit på något nytt att uppehålla mig med. En film kanske?

Igår valde jag att studera "The healing codes" och det kommer att ta tid innan jag fått kläm på allt detta. Där får man en imponerande provkarta på trosföreställningar som drivs av olika negativa grundemotioner. En av dessa är baserad på lust, begär och önskningar. Apati, rädsla och stolthet är andra exempel. Jag lärde mig att otålighet hör ihop med ilska och förstod varför jag drivs av denna outtömliga otålighet. Jag är så otålig att jag inte ens har tålamod att hålla ner shifttangenten tillräckligt länge för att få stor bokstav. Därför måste jag korrigera dessa misstag om och om igen. Hoppas att en stor portion ilska pyser ut varje gång!

Jag fick lite hjälp i min forskning om egot idag i alla fall. Jag hittade denna text i ett månadsbrev kallat "Cultivating Life" :
"The energy of the ego is composed of learned, conditioned responses. This makes its energy dark, dense, rigid and unhealthy. On the other hand, the energy of your natural self is vital, flexible, loving and healthy. The ego lacks light and the authentic self is full of light."

Energin hos egot består av inlärda betingade responser. Det gör energin mörk, tät, rigid och ohälsosam. Å andra sidan är energin hos ditt naturlga själv vitalt, flexibelt, kärleksfullt och hälsosamt. Egot saknar ljus och det autentiska självet är fullt av ljus.

Okej, finns det något vitalt och kärleksfullt över mig när jag tar hand om ett gammalt plagg från 90 - talet? Jo, men visst! Kan jag få något ljust över mig, när jag provar allt mitt petrolblå framför spegeln? Ja, inte är det någon mörk energi just då!

Åh, vilken tur! Jag klarade sanningens minut den här gången. Det blir värre när vi kommer till alltför mycket bortslösad tid på vissa andra saker. Jag säger inte vad. Det är mörkat, kan man säga.

Life is not what you see, but what you've projected. It's
not what you've felt, but what you've decided. It's not
what you've experienced, but how you've remembered it.
It's not what you've forged, but what you've allowed. And,
it's not who's appeared, but who you've summoned.

And this should serve you well, beloved, until you find
what you already have.

-Mike Dooley

Vilken tur att det här bara är en blogg. Jag behöver inte översätta, inte undervisa, inte komma fram till något speciellt. Jag behöver bara vara i det som är.