I natt vaknade jag upp efter en väldigt stark dröm som i motsats till många andra drömmar slutade med en känsla av att klara av den obehagliga situationen. Känslan var att jag var orubbligt kraftfull och jag hade en tillflykt.
Ändå låg jag vaken ganska länge och funderade på mitt favoritämne. Hur kunde jag skapa sjukdom åt mig när det finns så otroligt många bättre alternativ? Jag kunde dessutom känna in en intelligens som trixade till det så att jag först fick whiplash och sedan RA samma år. Precis som livrem och hängslen - här skulle ingen komma och säga att jag skulle stå till arbetsmarknadens förfogande! Där under nattens timmar stod det helt klart för mig att det var gudomlig intelligens jag använt mig av för att skapa mitt liv så som det blev och att det inte finns någon annan intelligens eller energi. Även Hitler måste ha använt sig av den intelligensen och Moder Theresa. Den fria viljan gör skillnaden.
Men så har jag alltid försvarat mig med att det inte är så lätt att undvika alla dessa villfarelser och tolkningar som regerar i det undermedvetna. Dagens forskning i datorn gav ett svar på det från en av mina favoriter: Bashar. Han menar att vi egentligen inte alls består av medvetet och omedvetet som två delar som inte hänger ihop, men vi har den upplevelsen så länge vi väljer att tro att det är så.
Bashar:
But you are one consciousness, one idea, and you can function in that way. And when you begin to function in that way, you will see, beyond a shadow of a doubt -- we guarantee it -- the effects of functioning as one consciousness as it begins to leak into your physical reality. Because your physical reality is nothing but the shadow of the idea that you are, at any given moment. And when you change the idea of whom and what you are, the shadow must conform. It has no choice, but you do. You always do. You have infinite choice -- always. And when you realize that, truly you will be free.
Fritt översatt: Men du är ett medvetande, en idé och du kan fungera på det sättet. Och när du börjar fungera så kommer du bortom skuggan av tvivel att upptäcka - vi garanterar det - vilka effekter det blir av att fungera som ett medvetande när det börjar smälta in i din fysiska verklighet. Därför att din fysiska verklighet är inget annat än skuggan av den idé som du är i varje givet ögonblick. Och när du ändrar idén om vem eller vad du är måste skuggan rätta sig efter det. den har inget val, men det har du. Det har du alltid. Du har oändlig valfrihet - alltid. Och när du inser detta är du i sanning fri.
Den gamla vanliga visan alltså! Inga kryphål, bara fullt ansvar varje sekund. Men jag hittade en kvinna på en annan sida kallad "Cultivate Life". Ewa Schwartz heter hon och är terapeut. Hon rekommenderar stegvis träning i att äga sina reaktioner. Exemplet gäller ilska.
Kortfattat:
- Jag tillåter mig att observera och godkänna mina negativa reaktionsmönster och ser också att jag vill ändra dem.
- Jag ställer frågan: Varför händer detta? Kolla in svaren som hjärnan producerar och inse att du har alternativ. Var jag i själva verket rädd?
- Finns det ett sätt att se på situationen annorlunda? Tänk nya tankar om personen som triggade dig och se på problemet på ett opersonligt sätt.
- Ju mer man lägger energi på att förstå att den egna automatiska reaktionen kan ha missat en massa intressanta förklaringar till triggerpersonens handlande, desto längre bort från robotbeteende hamnar man. Det viktiga här är väl att först ge utrymme åt känslan utan att förneka och döma den. Sen kan man bli medveten om alla alternativ som faktiskt finns.
När jag äntligen somnade om i natt hade jag samma ättriga person efter mig som gav mig obehag i den första drömmen och även denna gång var jag stark, hävdade min rätt och vann. Min valda tolkning: Jag är stark som en oxe och rik som ett troll - eller nåt ditåt.