Alla har nog sagt det där om att ”det inte finns någon där” som äger tillståndet, men när de ser ut att finnas glömmer man så lätt. Och så vill man bli denna någon som inte finns som har ett tillstånd som inte finns – egentligen. Och allt är ändå ett och samma. ”Allt är vått oavsett om du är på havets botten eller i en vågtopp” sa Calle. Om och om igen stöter vi på varandra, denna grupp människor med ett gemensamt = denna märkliga önskan att få vakna upp från lögnen om skillnader och ju mer åren går desto svårare blir det att leva på hoppet om att man ska slippa finnas som en ensam vattendroppe och äntligen få ro i ”det våta” som inte kan beskrivas med ord. Shakespeare var också inne på det.
Efter tusen frågor minst tröttnade jag väl på att försöka fånga in och beskriva Det med ord och en granne som säger sig vara utan identifikation med någon som tänker och handlar tipsade om att Laotse redan har beskrivit det bra nog.
Där satt vi alltså fem långtidssökare runt Calle som slutat söka och diskuterade om det gick att påskynda processen med att FÅ NOG AV ATT VARA NÅGON. Calle sa att han känt (nästan som något naturligt) att han ville dö innan hans identifikation med Calle dog. När man tog in alla våra pinsamma försök att förstå ”varför Calle, men inte jag?” i samtalet, ville jag verkligen dö från hela sökargrejen i alla fall.
Så jag satt i bilen hem och undrade om jag skulle vara glad åt att det inte finns någon där som tycker sig ha problem med inkomstflödet eller om jag skulle vara ledsen för att strykningen av sökandet från listan skulle få dammråttorna och de döda flugorna på golvet att träda in som den vedhuggning och det vattenbärande som ingen upplysning i världen kan hjälpa mot.
När hungern gör sig påmind kan man också släppa funderingarna på om det finns någon där som strävar efter mättnad och om man hellre skulle leta rätt på Conscious.tv och Tony Parsons på nätet. Han lär vara en hejare på att förklara icke-dualism. Bönorna väntar!
PS. Allt kändes lite bättre efter 45 minuter med Tony Parsons som guru! Men också efter vila i frågan utan svar HUR KAN DET BLI BÄTTRE ÄN SÅ HÄR?”DS
***********************************************
To laugh often and much; to win the respect of intelligent people
and the affection of children; to earn the appreciation of honest
critics and endure the betrayal of false friends; to appreciate beauty;
to find the best in others; to leave the world a bit better, whether by
a healthy child, a garden patch or a redeemed social condition; to
know even one life has breathed easier because you have lived.
This is to have succeeded.
—Ralph Waldo Emerson