Hur känns det Vidya? Har du koskräck? Idag har jag lyssnat på en mycket levande och humoristisk Vessui. Det var en inspelning från slutet av den första coachutbildningen. Var det 2007? Ovanstående frågor gav en skämtsam öppning åt det hela. Det hörde till att vi skrattade mycket på denna kurs. Vi hade precis haft två dagars praktik med okända, som också var ett test på vad vi lärt oss. Nu fick vi ställa frågor och någon ville veta hur man hanterar en klient som gått mycket länge i terapi. Veesui kände en sådan kvinna. Veesui ( lite förkortad): - Vad jag skulle ha gjort med henne är att få henne att sluta identifiera sig med sin ”story”, sina känslor och sina upplevelser, förklara att det egentligen är det som hon lider av. Hon skulle få ställa frågan” Vem är jag?” för att ge känslan av obegränsad medvetenhet och sen skulle jag fråga om ”storyn”, problemen och de fysiska spänningarna finns där när hon sover på natten. - Det vi ger uppmärksamhet ger vi liv åt. Det sker t ex när man går i terapi. Under en första session skulle jag i stället vilja göra henne medveten om vem hon är och medveten om att hon varit identifierad. Allt fokus har varit på upplevelserna och på att kämpa emot dem och det är anledningen till att hon söker hjälp. Jag skulle använda sessionen till att få henne att vakna upp ur den koma som alla år i terapi skapat. - Ju mer vi är i problemen och söker lösningar på problemen ju mer uppmärksammar vi dem. När jag säger: Om du går till livet självt – hur känns det?- Wow! Vilken lättnad! - Det mesta som finns i smärtan är tomrum, precis som i atomen: Det består av medvetenhet, rymd, bliss, Gud… när man går in i kärnan av känslan och upplever medvetenheten är det motsatsen till att styra känslan till kroppen. Det är den senare processen som gjort oss sjuka. - Man kan inte dölja Sanningen. Förr eller senare är det bara Sanningen kvar. Vi har sökt och sökt efter det sköna i tingen, men det är Ingenting som är skönast. Till sist inser vi att vi är det sköna som vi letat efter och att vi är det hela tiden. Uppvaknandet är extremt i sig, men det är ganska lätt. Sen ska man integrera det i ett vanligt liv och det är det tuffa. - Man ska då på nå´t vis möta hela sitt system (Agnetas förklaring:”samlingen av strategier och vanor för att klara livet”) igen. Är man då uppvaknad och märker att man inte har något bra system, då får man något intressant att tänka på. Sin vana trogen berättade Veesui väldigt självutlämnande hur han själv fått smaka på konsekvenserna av detta. Han liknade början av processen vid det som Jesus beskrev: ”Fadern och sonen är ett” eller ”Medvetenheten blir medveten om sig själv.” Om man har ett system som inte gillar att ta itu med livets alla plikter och detaljer kan det bli problem och man väljer i stället ”blissbubblan” som Veesui kallade det. Veesui: - Det blir egot som väljer awareness(medvetenhet) framför livet. - Enligt Gangaji har de flesta människor bara upplevelsen av Helvetet, så de måste ändå först få uppleva Himlen innan de kan integrera Himmel och Helvete. Agneta: Det är väl det som kallas Unity. Det är härligt att tänka på den här tiden då Veesui var i toppform. Jag är så glad att jag kan gå tillbaka och lyssna på mina inspelningar och framförallt lyssnar jag ofta på meditationerna med Veesui. Måtte de bli kvalitetsinspelade med någon bra uppläsare så att fler kan få lyssna. Det var så mycket visdom som ville flöda genom Veesui. Han såg klart och svengelskt hur det är tänkt att vi ska leva: -Vi kan leva som ett space och låta livet flöda igenom.