Socialsekreterare och hypnosterapeut

Vidya berättar att hon älskat jobbet som socialsekreterare även om kombinationen med att vara familjehem en gång höll på att ta knäcken på henne. Dock såg hon stora begränsningar i vad som var möjligt att påverka och det var därför som hon ville hjälpa människor mera konkret via hypnossessioner. Det var före millenniumskiftet som Vidya pendlade till Visingsö för att bli hypnosterapeut.             

-         Intresset var stort och många sökte min hjälp som hypnosterapeut. Jag fick också möjlighet att på min arbetstid jobba i min arbetsgrupp med hypnos som friskvård under en period. Syftet var att förebygga och hantera stress, och det uppskattades mycket. Efter fem år ville jag utveckla mig ytterligare och en annons i Energivågen ledde mig till hyposyntesutbildningen. Det var inslaget av NLP (neurolingvistisk programmering) som lockade mig.

Sedan testade du på att bo på ashram i Indien. Hade den resan någon särskild betydelse?

-         Jag har ju alltid varit så himla duktig, ordentlig och ekonomisk, så att bara säga upp sig och åka till Indien var en stor grej. Resan var en fantastisk upplevelse på så sätt att den hjälpte mig att släppa mycket av det som var mitt gamla jag. Jag kunde bara vara i det nya och i nuet, inget planerande, inget förutsägbart, ingen koll. Sedan bodde jag inneboende i Stockholm i tre månader samtidigt som huset kom ut till försäljning. Det innebar att jag fick kasta eller sälja en stor del av mina ägodelar. Till saken hör att jag haft som hobby att klä om gamla möbler, så även sådana ofullbordade  projekt fick ryka. Nu är huset sålt och jag skall få en egen tvåa efter ett år i kö, så det känns bara bra.

Ny livsstil – nytt namn

 Varför tog du ett nytt namn?

-         Jag hette Anita och jag har aldrig gillat det namnet. På min resa i Indien 2006 fick jag mitt andliga namn av dansken Nukunu på en satsang.  (= möte i sanning) Vidya, är sanskrit och betyder kunskap/visdom. Jag blev kallad för Vidya i Indien och det kändes helt rätt att byta när jag kom hem. Det fanns också ett annat skäl, än bara att jag inte gillade mitt födelsenamn, och det var utifrån att leva här och nu, att byta livsstil - att helt följa känslan i allt och bara låta den ta mig dit jag ska utan att veta hur det ska sluta. Det finns bara nu! Mitt gamla namn var mycket förknippat med ett förflutet som inte har varit helt lätt. Det känns fantastiskt skönt när jag blir tilltalad Vidya. Det finns inget/ingen bakom, det finns bara det som är nu.