Åh, vad ni är duktiga mina älsklingar! Det kan nog hända att många utropar dessa ord idag, men kanske inte så många har utropat dem till en blomurna med blå penséer. Min urna står bredvid en urna med rosa kärleksört och att dessa frodas så här års är väl ganska vanligt, men att penséerna ståtar med fler blommor än jag sett på länge, det hör väl inte ihop med annalkande november i Mälartrakten. Jag kunde ha plockat mig en bukett med röda rosor, prästkragar och dessa blå skönheter, men jag tyckte att de skulle få stå kvar och glädja förbipasserande.
Denna tjusiga början på min blogg stämmer egentligen dåligt med hur jag känner mig just nu. Jag hatar att digna under krav och idag är det faktiskt inte bara mina egna torterarröster som spökar. Klockan halv tolv var det fortfarande bara min egen känsla av otillräcklighet. Jag anade att jag låg efter, men det hjälpte litet att tänka på TV-programmen om primitiva kulturers möte med svenska familjer. Dessa svenskar lärde sig något om alternativa levnadsvillkor och kunde efteråt längta tillbaka till den ostressade tillvaron de fått vistas i, där gemenskap var viktigare än att samla prylar.
Själv har jag tagit arbetstid till att kolla efter begagnade bilar. Det slipper infödingarna. Men jag läste om kvinnan som gifte sig med en masaj i Kenya. Där blev det väldigt viktigt med en begagnad bil, men det fanns nästan inte farbara vägar dit där de bodde, så bilen som den schweiziska kvinnan investerade i fick tåla mycket stryk. Men den gjorde att byn fick tillgång till en massa förnödenheter som de inte hade innan och detta var väl en långsam början på ett annorlunda byliv. "Den vita masajen" tror jag boken heter.
Ja,ja! Min kompis som fick lyssna på mina jämförelser av liv gav mig diagnosen "fast i tron att man måste hinna med en massa". Hon fick inte veta att jag hade en deadline där ett projekt under Hela Människan ska söka mera pengar och alla tror visst att jag är den som ska göra hela skrivelsen, eftersom de andra involverade har planerat in andra saker. Jag kan ju skriva att projektet har omvärderats så att 200 000 kronor ska gå till Agneta Mildes hyposyntescoachning. Då kan de andra stå där med lång näsa! I själva verket blir det kanske så att jag måste flytta på en klient för att jobba med det här i stället. Och jag har faktiskt svamp att rensa också! Och blogg att skriva.
Så det blir inte tal om att forska djupare i de healingmetoder som jag ville skriva om. Jag kan bara nämna att de kom till utifrån en bön, som en man kommunicerade till Gud, när hans fru mådde väldigt dåligt psykiskt. Då fick han till sig hur det hela skulle gå till och sedan har massor av människor blivit friska genom att genomföra healingprogrammet. Ni kan ju själva söka på the Healing Codes Manual av Dr Alexander Loyd! Enligt min väns beskrivning finns det en hel del ingredienser från Hyposyntestänket i metoden.
Bra, då kan jag bara delge veckans berättelse. Vi har en proffsberätterska i Idealbyn som följer arvet efter sin mamma, som var genialisk på att deklamera dikter utantill. Av henne fick jag höra om mannen som ville åka gratis på tåget och därför kastade sig in i en godsvagn. Den stängdes till ordentligt utifrån, vilket var olyckligt eftersom mannen upptäckte att han delade kupë med ett stort kylaggregat. Inte ens när tåget stod på ändhållplatsen lyckades han ta sig ut och han hade börjat frysa förfärligt. Det blev natt och mannen skrev i sin anteckningsbok om hur hemskt han hade det under sina sista timmar i livet. Det fanns ingenting han kunde täcka sig med under kulminerande frossbrytningar och han beskrev hur han hackade tänder av den starka kylan från kylaggregatet. Detta är dessvärre en sann historia som slutade olyckligt. Mannen upptäcktes nästa morgon, men var då livlös. Det förvånade godspersonalen och än mer förvånade blev de, när de läste historien om kylaggregatet. Det var nämligen inte på.
Tankens kraft! Ja, den kan behövas denna dag!